TJUGOÅRIG SNORVALP PÅ VIFT

Solnedgång

När solen rör sig neråt för att försvinna i havet lockar den inte bara fram giriga myggor och en sjunkande temperatur inför natten. Nykära par flockas kring strandbarerna och kämpar för att få bästa bordet med bäst sikt bara för att inse att den blockas av fotografernas siluetter som redan tagit första parkett längst nere på stranden med vågor som slickar tåspetsarna.

Att få uppleva solnedgångar över hav utomlands är något helt fantastiskt. Det kommer aldrig finnas en solnedgång som är den andra lik men när man befinner sig utomlands är det så många fler faktorer som förändrar händelsen. Dofterna är kittlande nya, vågorna dansar till en annan rytm, den störiga fågelns krax blir till skönsång  och solens sista strålar  ger ifrån sig helt andra färgnyanser.

Solfallet gör mig sentimental och det är mycket jag känner under solens farväl till dagen. Den första känslan jag bekantar mig med är lättnad. Dagen går mot sitt slut och man får en fräsch nystart nästa morgon. Ibland när jag känner en droppe av existentiell ångest  kan det vara tröstande att se den terapeutiska solnedgången som nästan fryser tiden under den period av dagen då tiden verkar gå som snabbast- när dagen flyr och natten tar vid.

Andra känslan som dyker upp är obehag. Världslampan försvinner och mörkret blir oerhört påtagligt. Jag känner mig övergiven av dagen och blir smått enslig av den kommande natten.

Solnedgången har en hypnotiserande effekt och terapeutisk inverkan på mig när den sätter punkt för dagen. Föreställningen blir balsam för själen och jag blir mer och mer redo för den svarta natten.

 

Havet är förvånansvärt stilla. De pittoreska trämotorbåtarna guppar försiktigt i de varsamma vågorna som tröttsamt rör sig in mot strandkanten. Den nedstigande solen gömmer sig bakom ett lager av moln för att samla mot till sista akten i det rutinenliga uppträdandet. Solstrålarna fastnar på molnen och förvandlar himmeln till en canvastavla målad med omsorg och med genomtänkta färger. Jag går ned till havsbrynet och vattnet snuddar vid mina sandiga tår. Jag tar upp kameran för att fånga showen på bild. Bakom mig hör jag hur ett tyskt par svär tyst åt mig. Scheisse.

 

 

 

1 Comment

  1. Björn

    Hej hopp!
    Hoppas du mår bra och att du fortsättningsvis tar vara på tiden du har kvar i Bangkok, eller om du är någon annanstans, till att bli oförglömliga minnen du för alltid har med dig. Jag väntar ivrigt på nästa blogginlägg.

    Ta hand om dig!
    Björn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *