TJUGOÅRIG SNORVALP PÅ VIFT

En varm promenad till Vietnamkriget

Istället för den långa bussresan på 24 timmar från Hoi An till Ho Chi Minh valde vi att ta flyget. 200 kronor extra och restiden blev endast en timme. Detta gjorde att vi kom fram klockan nio på morgonen och gav oss en dag extra i Vietnams största stad.

Vi har nu blivit vana vid att gå längre sträckor utan några större problem och antog snabbt utmaningen att gå från vårt hostell till krigsmuseet en promenad på 45 minuter. Efter tre kvarter insåg jag att solen var lika arg som i Hoi An men att vi nu inte fick någon assistans av svala havsbriser. Husen stod tätt och värmen hade ingenstans att ta vägen.

Den tuffa trafiken kändes påträngande och gjorde promenaden ännu mer utmattande. Efter snart fjorton dagar i Vietnam har jag kommit fram till att de trafikregler som vi följer på ett maniskt sätt hemma i Sverige är endast rekommendationer här. Du bör inte köra på fel sida av vägrenen, men du får om du vill. Du bör stanna vid rödljuset, men det är inte så petigt. Du bör stanna vid övergångsställen, men strunta i det om du inte har lust. Förvånansvärt nog anpassar man sig snabbt till det organiserade kaoset och vi är nu experter på att korsa gator utan att bli påkörda av sura mopedister.

Även om värmen var emot oss fortsatte vi kämpa genom den främmande staden. Solen stod högt och de eftertraktade skuggorna gömde sig på ett retfullt sätt. Med svettiga ryggar och pannor kom vi till slut fram till krigsmuseet. 15 000 dong (mindre än sex svenska kronor) för att komma genom murarna och in till första delen av utställningen som visade upp stridsvagnar och stridsflygplan från den amerikanska armén. Det var bisarrt att föreställa sig den gröna vietnamesiska skogen nedmejad av enorma pansarvagnar eller den klarblåa himlen nedfläckad av högljudda flygfarkoster.

Resten av museet bestod av fasansfulla bilder från de hemska krigen och korta, men fylliga, historier kring varje bild. Det var mycket att ta in och alldeles omöjligt att på riktigt förstå de vidriga förhållandena under och efter kriget. Förfärliga foton på folk som fallit offer för krigets brutalitet eller fått lida, flera år efter kriget, av konsekvenserna från de kemiska vapen som användes i överflöd av amerikanerna.

Det fanns tyvärr en ganska stark lukt av propaganda i de stora lokalerna. Det var sällan något togs upp från amerikanarnas synvinkel. Även om USA var de största bovarna under kriget så var det rejält vinklat.

Trots en något snedvriden bild av kriget blev man helt klart tagen. Det var det med tunga steg och en stor klump i magen vi gick hem i den något snällare men fortfarande existerande hettan. En lärorik men emotionell första dag i Ho Chi Minh.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *