TJUGOÅRIG SNORVALP PÅ VIFT

Stockholm

 

Sveriges huvudstad, Stockholm. Riksdagens fäste och kulturmänniskornas näste. ”Där det händer, där man vill vara”.

Att observera folket till och från tunnelbanan är som att titta ner i en myrstack ute i skogen. Tempot är högt. Folk vet var de ska och vill dit snabbt. Oskrivna regler om vilken riktning man får gå i de underjordiska korridorerna följs på ett maniskt sätt. Om någon skulle komma bort sig och hamna på fel ”gångbana” finns det alltid någon som markerar felsteget med en irriterad knuff. Inom Stockholms gränser är tiden dyrbar. Att hämta andan mellan destinationerna är en lyx som få kan unna sig.

Det är dock inte bara det energirika folket som får mig längta bort till huvudstaden då och då. Besök till Stockholm betyder att jag får hälsa på släkten, mammas släkt. Folk som alltid funnits där sen mina barnsben. Moster, Morbror och kusiner. Goda familjerelationer blir härliga stunder tillsammans. Något jag uppskattar.

Jag själv är inte bosatt i Stockholm och får därför möjligheten att uppskatta den fantastiska stadsarkitekturen som utomstående. Antagligen kan jag uppskatta den mer än någon som lever i det. Stockholm har spelat en stor roll i vår nations historia och trots att staden alltid växer, samt utvecklas, så finns det stora delar som bevarats. Med bevaringen av de gamla byggnaderna lyckas vi samtidigt bibehålla en nära relation till vårt förflutna. Detta är jag tacksam för.

Kära Stockholm. Storstadsidyllen. Där allt händer, där man vill vara.

2 Comments

  1. Mormor

    Förstår att för dej måste kontrasten mellan Stockholm och Torna vara enorm om man tänker på farten och stressen i storstaden. Tom jag tycker att en eller par dagar räcker när man besöker innerstaden. Sedan längtar man ner till sitt eget där man kan promenera i sin egen takt.

    • Valter

      Visst är det så. Har dock inget problem alls med stressen i staden. Finns, ironiskt nog, något charmigt i det!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *